Maine och lite annat
Hej!
Förra helgen fick jag äntligen möjlighet att få se Maine! Miras föräldrar bor där uppe och jag har sett fram emot att få se det ända sedan innan jag ens kom hit, då alla talat så gott om det.
I fredags kväll kom vi alla fram till morföräldrarna och vi gick genast och lade oss. På lördagmorgonen när jag fick se den mysiga sjön som de bor vid tänkte jag genast på Vänern för naturen kändes verkligen svensk, speciellt med den betydligt torrare luften, jämfört hur fuktigt vi har det här i MA.
I fredags kväll kom vi alla fram till morföräldrarna och vi gick genast och lade oss. På lördagmorgonen när jag fick se den mysiga sjön som de bor vid tänkte jag genast på Vänern för naturen kändes verkligen svensk, speciellt med den betydligt torrare luften, jämfört hur fuktigt vi har det här i MA.
På lördagen åkte vi båt till en ö (och såg en dimbåge, om det är vad det heter på svenska, vilket var fräckt!), var i Acadia nationalpark, kikade runt i småstäder och på kvällen såg vi en lumberjack show. Undrar verkligen hur man kom på idén att göra en show med trädhuggare men det var en väldigt kul grej att ha sett!
På söndagen åkte vi båt i sjön och hittade på olika sånger, slappade hemma hos morföräldrarna, grillade s'mores och annat mysigt. På kvällen åkte vi hemåt igen och runt 1AM landade alla i sina sängar.
Lite blandade kamera- och mobilbilder från lördagen:
Hur mycket älskar man inte husägarens engagemang i att bygga en egen minigolfbana i trädgården...
Maine - CHECK
Den här veckan har varit väldigt slapp, så här en vecka innan skolan börjar. Det har bland annat blivit mycket lek och bakning här hemma, en sväng för glass i Concord, någon playdate, Pokémonjakter längre ner på stan, en hel del amerikansk fotbollsträning för Lucas, lite skjutsande hit och dit och även olika projekt med eget slime, vilket är Kayas främsta intresse den här veckan.
Hade även mitt allra sista au pair-möte igår. Galet. Kändes lite sorgligt faktiskt. Det är rätt skönt att ha haft de där mötena för att få se lite nya ansikten och att få byta några ord med min LCC Jessie.
Ikväll fick jag en sådan där härlig känsla som gjorde att jag kände att jag vill stanna här för evigt. Självklart känns det så för det mesta men ikväll kändes extra bra. Kaya ville baka svenska havreflarn eftersom att hon hade ätit upp alla jag bakade tidigare i veckan och nu ville hon testa själv. Jag fick hjälpa henne lite med olika tips och hon var på sitt bästa humör. Jag var DJ och satte på en massa sköna låtar, flummade och dansade och vi hade helt enkelt bara a good time. När sådant sker blir jag så varm, glömmer att barnen slänger i dörrarna eller vägrar gå hundarna ibland och tänker att jag har världens bästa tid här och att livet gärna fick vara så här bra i 60 år till. Jag skulle kunna skriva så mycket om hur bra jag har det, hur snälla alla är och hur hemma jag känner mig här. I början kändes det liksom lite stelt när man ville ta något att äta eller när man frågade om man fick göra något men nu är man verkligen hemma och beter sig i princip som hemma i Sverige. Förutom att man är lite mer vuxen här och gör saker lite mer automatiskt (tömma diskmaskinen, fylla på saker, plocka upp efter sig etc.) till skillnad från när man gick i skolan, haha. Bra att man blivit en bättre människa, liksom. Inte ens två månader kvar här. Usch. Vill boka biljetter hit igen innan jag ens lämnat. Well, good sign.
Kram och godnatt!