Maja Skarbäck

... Och resan hit gick inte så smidigt, ska jag be om att få tala om. Mer om det senare.

 

Resan till Sverige (låter ju bra dumt att säga att man reser till Sverige...) var så bra som den hade kunnat bli. Gjorde allt jag ville, träffade alla jag kunde träffa och kom tillbaka till USA nöjd. Känns väldigt bra.

Begravningen var jättefin och det kändes så bra att träffa alla släktingar, men att lämna mormors lägenhet med vetskapen att man nog aldrig mer får se den igen var värre än jag trodde. 

Det blev även en sväng till farmor innan jag var i Skara en vecka. Där övernattade jag med mina bästa vänner, fikade och promenerade med saknade tjejer, såg Charliesrep på Båtsmansgården (och var med på några övningar. Så saknat!), åkte på en liten roadtrip med de jag trivs bäst med, såg några nybakade Skaradjäknar ta studenten och gå på bal, hängde hos flertalet mycket älskade vänner och bara hade det så otroligt bra. Spånade även på en resa med en av mina bästa barndomsvänner och håller tummarna för att vi kommer att genomföra den en dag. 
Tack Sverige och alla fantastiska människor som finns i mitt liv där, ni är så otroligt älskade och jag är så glad över att jag kunde träffa er som jag träffade. 

 

I måndags bar det av till Landvetter med inställningen om att vara i Boston på kvällen. Så blev det inte riktigt och på grund av åska blev det förseningar och jag fastnade sen i en kö till Lufthansa i tre timmar på Frankfurt. Sedan fick jag övernatta helt själv en bit från flygplatsen för att sedan ta ett nytt flyg vid lunchtid på tisdagen. Den där resan tog 37 timmar dörr till dörr. Kul. Det jobbiga var att jag inte hade några pengar (förutom 10 dollar kontant) eftersom att min plånbok råkade ligga kvar i USA när jag lämnade och utan pengar och sällskap var det hela rätt segt, måste jag säga. Jaja, jag överlevde.

 

Tillbaka i staterna, alltså. De första dagarna har gått bra och jag är relativt redo för en lång sommar här!

Uppdaterar om Florida senare. Kram på er!